För att inte tala om dogmer och teser som är dåligt underbyggda. Nå väl, om man gjorde följande istället, skulle nog fler känna nytta och ha framtidstro.
Man skulle kunna anställa alla som är sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i kommun, landsting och stat, där arbetsbördan är dåligt fördelad. Då skulle alla få drägliga inkomster.
Kostnaden att ha en fas-3:a är nästan 20.000 kronor per månad. Anordnaren får 5.000 kronor per månad, den arbetslöse/utförsäkrade eller sjuka får ca: 9.000 – 14.890 kronor per månad före skatt.
Om de anställdes skulle dessa människor bidra till att minska stressen och pressen på dom få anställda inom olika verk, myndigheter och andra arbetsgivare. Och fas 3:en skulle få en riktig inkomst istället för att vara beroende av FK, AF eller A-Kassorna. Även pensionspoäng och övriga socialförsäkringar som alla ”riktigt” anställda har.
Skulle detta vara så dåligt?